Dramatik

Den stillsamme och inkännande berättaren Harry Martinson tog avstånd från all våldsam dramatik på scenen. Men ¿ordets teater¿, radiospelet, väckte på 30-talet hans sedvanliga nyfikenhet. I rask följd presenterade han tre radiopjäser: Gringo, Salvation och så Lotsen från Moluckas, som med sin lyrisk/musikaliska form, sitt känsligt ljudåtergivna vind- och vågspel, blev ett stycke svensk radiohistoria. Martinsons enda scenpjäs, Tre knivar från Wei, tog Ingmar Bergman hand om på Dramaten 1964 och alla som sett föreställningen har vittnat om uppsättningens skönhet och asiatiska färgrikedom. Som drama är det dock knappast skrivet, mer som en fängslande tragisk myt om omöjligheten att i en barbarisk värld finna avståndstagandets alternativ och ro. I den pågående utgåvan av Harry Martinsons verk har de fyra ovan nämnda pjäserna samlats i en volym. I ett efterord visar Ingegerd Bodner Granberg att teaterns form för Martinson lika mycket var en moralisk som en estetisk fråga.